torsdag 15 september 2011

Jag drivs till vansinne

I våras planterade jag och barnen diverse olika grönsaker och örter. Morötter var självskrivet då vi alla i familjen tycker att det är väldigt mumsigt. Massvis med morötter blev det till och med. Så gott vi skulle ha det senare när de vuxit färdigt tänkte vi.



Och äppelträd har vi handlat flertal av. Två av fyra blev uppätna av rådjur, ja inte hela träden förstås men de blev ringbarkade så de dog, så vi fick köpa nya.

Hela våren och sommaren har jag och maken kämpat mot alla dessa äckliga mördarsniglar för att hindra deras framfart att äta upp vår trädgård, bokstavligen talat. Varje kväll gick vi runt, runt i trädgården och fångade in de små äcklen. Men trots våra tappra försök så lyckades givetvis några ta sig förbi vårt otroligt övervakade område och in bland jordgubbar, smultron, morötter och framför allt rädisor. Och det gjorde mig så förbannad men jag kämpade på. Men ändå åts allt för mycket upp av dem.

Så kom tomaterna och jag lyckades få dem stora och fina trots mördarsniglarnas försök, torka och näringsbrist. Jag klarade alla prövningar. Men så en dag så upptäckte jag att bladen var ätna av och tomaterna lika så. Då var det någon larv-j-vel som åt runt och förstörde. Inte hittade jag den/de heller trots att jag undersökte plantorna riktigt noga. Det blev inte många av tomaterna som var orörda och som gick att äta.

Då var morötterna färdiga och de var otroligt goda. Vilket även vår hund tyckte. Så det slutade med att hon åt upp alla morötter i landet. Då var jag riktigt förbannad. För hon har även ätit upp hallonen , de Amerikanska blåbären, smultrona och jordgubbarna. Hon plockar själv direkt från buskarna eller ur landet och äter upp det. Hon började redan med det när hon var valp och vi var uppe i vår stuga i fjällen där vi plockade hjortron och hon åt hjortron direkt från busken. Åh tänk vad gulligt det var. Nu är det inte lika gulligt längre. Hon har fortsatt sitt beteende i skogen med blåbär men äter hon upp det vi har planterat så blir jag galen.

Jag trodde att allt var uppätet av hunden eller larver eller mördarsniglar som gick att äta men nu äter hunden även upp de äpplen som fallit ner på marken. Hon är där fort som tusan och jag tror att hon till och med kämpar på olika sätt för att få ner dem från trädet för hon står vid dem oroväckande mycket... Och eftersom träden är så pass små än och grenarna tunga med äpplena så hänger äpplena ner i lagom noshöjd.

Så nu är jag otroligt irriterad på alla hemska djur som äter upp den frukt och grönsaker som vi i familjen skulle äta. Jag tänker på alla pengar, tid och energi som är nerlagda på allt för att bara bli djurmat. Nej fy tusan, till nästa år ska jag stå redo mot alla som ger sig på försök att förstöra. Nästa år ska FAMILJEN äta allt. Men först kampen om äpplena.... Jäkla hund...